British artist 1754-1818  Related Paintings of Thomas Guest :. | tertre denis | Dutch gard | Brothers Van Limburg September, page from the Tres riched heures du duc the Berry | Seascape | Bath woman who |
Related Artists:
johann friedrich august tischbein
German Painter, 1750-1812. 1750 Maastricht ?C Heidelberg 1812. First he was a pupil of his father Johann Valentin Tischbein (1715-1768) in Hildburghausen, from 1768 one of his uncle Johann Heinrich Tischbein the elder (1722-1789) in Kassel. Supported by Prince Friedrich von Waldeck he stayed in Paris from 1772 until 1777, where he studied at the academy of arts under N. B. L??pici?? (1735-1784). Afterwards he travelled to Rome, where he got in contact with the painters A.R. Mengs (1728-1779), J.L. David (1748-1825) and Fr.H. F??ger (1751-1818) and probably also with the English style of portrait painting. 1779 he travelled to Naples. In 1780 he returned to Arolsen via Vienna, Munich, Stuttgart and Kassel, where he worked for the Prince of Waldeck. From 1780 he was his councillor and court painter. During this time he made several journeys e.g. to Holland and after 1785 to Weimar where he met Wieland (1785), Schlegel (1792) and other important people. From 1795 he worked for Leopold III. of Anhalt-Dessau. 1800 he succeeded A. Fr. Oeser (1717-1799) as director of the academy of arts in Leipzig. From 1806 to 1808 he stayed in St Petersburg. He died 1812 when he visited his daughter Caroline Wilken (1783-1843) in Heidelberg
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Vasily Tropinin
1776-1857 Russian painter. He was born a serf and in 1790 was apprenticed to a pastrycook in St Petersburg. From 1793 he attended classes at the Academy of Art there, in 1799 becoming a pupil of the portrait painter Stepan Shchukin (1762-1828). In 1804 he was sent to work as a pastrycook and manservant on an estate in the Ukraine owned by his master, General Morkov. Tropinin's Ukrainian period (1804-21) was interrupted by frequent, often protracted, visits to Moscow. During these years he copied a great deal, drew landscapes from nature and also painted religious subjects. His early style is painterly and distinguished by freedom of execution and skill in the use of colour, but the compositions are derivative and the drawing weak: The Spinner (1820s), The Lacemaker (1823), Wedding in the Village of Kukavka, Podolsky Province and Girl with a Bird (all Moscow, Tret'yakov Gal.). Portraiture, however, began to take on a more important place in his work; the best of this period is the Portrait of Arseny, the Artist's Son (1818; Moscow, Tret'yakov Gal.), especially notable for its use of colour. Tropinin captured perfectly the child's spontaneous vision of the world, his sensitive spirit and openness. While in Moscow from 1813 to 1818, he portrayed a series of important cultural figures that brought him great popularity. He was freed from serfdom on 8 May 1823 and shortly thereafter he became a nominee to the Academy for his paintings The Lacemaker